Äga travhäst är inte bra för hjärtat - men så himla skoj!
Sekunderna före start och minuterna under loppet var inte bra för hjärtat. Ibland kunde man känna sig sjuk.
Det går inte att jämföra med spänningen inför en egen match på fotbollsplanen eller inför maratonloppet.
Ofta blev det en placering utanför prislistan, men alltid kom man fram till att hästen nog inte var så dålig ändå.
Det fanns alltid förklaringar.
Hästen hade nog druckit dåligt, blivit grovt störd, kusken körde som ett arsel, banan var för hård...
När vännen Johan Bergman ringde i januari och frågade om jag ville vara med på en häst så var jag lite tveksam. Hästen hette Enjoy’s Wifi och var sex år. Jag hade följt hästen en del och tyckte det fanns potential.
Jag köpte in mig på en fjärdedel och hästen sattes i träning hos Björn Röcklinger.
Efter några månaders träning var det dags för start på Hagmyren. Oj, vad man hade sett fram emot den här majdagen!
Men Wiffe var usel trots ett bra lopp och slutade oplacerad.
Vi fick sedan reda på att hästen var röd inhalade och slemmig dagen efter.
Han kanske inte var så dålig trots allt då han sprang 15,8 med halsfluss?
Medicin och lite vila.
Efter en månad provade vi igen i ett P21-lopp i Rättvik. Med Mika Forss i vagnen så vann han hur enkelt som helst efter ett lopp i andra utvändigt.
Ni som äger travhäst som vunnit lopp vet den stolta känslan. Trots att det bara handlade om ett lågklassigt P21-lopp så bubblar man av glädje.
I går var det dags igen i Rättvik i ett lopp med 30 000 kronor i förstapris. Det var lottade kuskar så vi visste inte vilken dalatränare vi skulle få i vagnen.
Det blev Helen Åkerlund.
Jag kastade mig ner i statistiken och såg att Helen inte vunnit ett enda lopp i år. Skulle hon verkligen kunna lotsa hästen till en slant? Wiffe kanske behöver en mer rutinerad kusk för att fungera?
Strax innan start körde Wiffe upp huvudet och hjärtat slog en frivolt då jag trodde att han skulle slänga sig i galopp.
Men Helen höll i och satte sig långt bak i kön medan det kördes friskt i täten. Varvet kvar tog hon sats i tredjespår och in i sista sväng var det faktiskt också fjärdespår en bit.
Wiffe sprintade ifrån motståndarna och vann överlägset.
Helen Åkerlund bjöd på segergest så det var inte svårt att förstå att Helen väntat länge på en seger. Hon kan verkligen vara stolt över sin styrning.
Själv satt jag fattade inte riktigt vad som hände.
Vann vi - igen?
Det enda jag skulle skriva i det är inlägget var egentligen:
Det är fantastiskt att äga travhäst!
Nu har Wiffe två raka segrar och även om framgångarna denna sommar slutar här så kommer jag att leva länge på detta.
Stort grattis till Björn Röcklinger som tränar, Bella Orsimo som sköter samt till Johan, Jalle och Martin som äger.
Och grattis till mig själv också!
HÄR kan du se slutet av loppet!
Kommentarer
Skicka en kommentar