Patrick Sjöö

Det är många år sedan jag ägde travhäst. Jag minns hur fantastisk känslan då hästen dök upp i startlistan och tugget med ägargänget dagarna innan start. Sekunderna före start och minuterna under loppet var inte bra för hjärtat. Ibland kunde man känna sig sjuk. Det går inte att jämföra med spänningen inför en egen match på fotbollsplanen eller inför maratonloppet.  Ofta blev det en placering utanför prislistan, men alltid kom man fram till att hästen nog inte var så dålig ändå. Det fanns alltid förklaringar. Hästen hade nog druckit dåligt, blivit grovt störd, kusken körde som ett arsel, banan var för hård... När vännen Johan Bergman ringde i januari och frågade om jag ville vara med på en häst så var jag lite tveksam. Hästen hette Enjoy’s Wifi och var sex år. Jag hade följt hästen en del och tyckte det fanns potential. Jag köpte in mig på en fjärdedel och hästen sattes i träning hos Björn Röcklinger. Efter några månaders träning var det dags för start på Hagmyren. Oj, vad man hade sett

1998 tog jag körlicens för att få köra travlopp. I min grupp gick en kille som hette Per Linderoth. En fredag var det testlopp och unge herr Linderoth var kaxig. Hans mamma och pappa var bortrest och tillsammans med två tjejer skötte han stallet. Innan testloppet sa han till stalltjejerna: ”Är Patrick före mig i mål så sköter jag stallet själv hela helgen!” Jag vann testloppet... Givetvis besökte jag stall Linderoth på lördag förmiddag för att se hur det gick för Per att mocka skit. Några riktiga lopp vann jag aldrig. Men det gjorde Per. Han har bland annat vunnit Stochampionatet, Grosser Preis von Deutchland och Jämtlands Stora Pris. Han har dessutom kört Elitloppet.  Idag vann Per Linderoth sitt tusende lopp i karriären, då han styrde Emperor Mearas först över linjen på Oviken, och det var med stolthet som jag fick göra jubileumsintervjun med Per. Jag försenade nog defileringen till kommande lopp med någon minut, men det tror jag var okej för alla. Nu är inte bara Per Lin